Once upon a time a happy family

Saturday, December 25, 2010

NKMR´s brev till Kungen



SLÄPP LVU-BARNEN LOSS, DET ÄR JUL !

Sedan 1996, varje år inför jul, skickar Nordiska Kommittén för Mänskliga Rättigheter - NKMR - För skydd av Familjers Rättigheter i de nordiska länderna, en likalydande appell till de nordiska monarkerna och statsöverhuvuden, med anhållan om att Ni skall utöva Ert inflyttande för att de tiotusentals tvångsomhändertagna barnen i Era respektive länder skall få fira julen med sina nära och kära.

I sitt nyårstal till nationen, förhoppningsvis inspirerad av NKMR:s appell, berörde Norges Kung Harald barnens utsatta situation så som återgivits i Aftenposten 1997-01-02 enligt följande:

"Det sies at vi alle blir født som originaler. Lever vi lenge nok, er det imidlertid en viss fare for at vi dør som kopier. (...) For de yngste er det kanskje aller vanskeligist. Barneårene er de mest sårbare, og støtteapparatet er ikke alltid like godt. Jeg vil benytte anledningen til å berømme alt arbeid som gjøres til beste for barn og unge av offentlige og private engasjement. Samtidig kan det ikke gjentas for ofte at det viktigste grunnlaget legges i hjemmet. Ingen kan erstatte foreldrenes varme og omsorg. Altfor mange mister barneårenes uskyld og sorgløhet."

Under de gångna åren har åtskilliga fall av grov vanvård av barn som har tvangsfjernats / tvångsomhändertagits från sina föräldrar och placerats i fosterhem bland vilt främmande människor uppmärksammats såväl i statliga utredningar som i media.

I Norge har erstatning / skadestånd börjat betalas ut till offren för barnevernets / de sociala myndigheternas och deras uppdragstagarnas brutalitet mot barnen som de borde ha skyddat och gett bättre förhållanden än dem som de påstods ha haft i sina biologiska familjer.

Tiotusentals fall av vanvårdade fd fosterhems- och institutionsbarn finns i Danmark, Finland, Norge och Sverige. Förhållandena för de tvangsfjernede förr och nu är likadana i de nordiska länderna. Detta har dokumentärerna "Stulen barndom" och "Ekbackens behandlingshem" och reportaget om Godhavnsdrengene visat.

Den statliga svenska utredningen ”Vanvård i statens regi”, belyser i sina delrapporter och senast i delbetänkandet publicerat 2010-01-14, att situationen har varit helt oacceptabel för åtskilliga tiotusentals fosterhems- och institutionsplacerade barn. Men trots flera larmreportage om bristande rättssäkerhet för de tvångsomhändertagna och missförhållanden i nutida fosterhemsvården, har inte regeringen eller annan ansvarig myndighet vidtagit några åtgärder i syfte att inte de tvångsomhändertagna och fosterhemsplacerade barnen ska skadas ytterligare.

Något som är mycket allvarligt är att dagens fosterhemsplacerade barn hindras systematiskt från att fira Julen - familjens största högtid - med sina föräldrar och släktingar. Detta är synnerligen grymt och hjärtlöst.

T ex kan jag åberopa fallet med de fyra bröderna i Arvika som är tvångsomhändertagna och placerade i två olika fosterhem. De tre äldsta pojkarna utgör inkomstförstärkning åt en familj med svaga inkomster och ett handikappat barn. De två äldsta pojkarna har råkat ut för åtskilliga svåra "olyckor" i fosterhemmet, men polis och åklagare och socialtjänsten vägrar ta sitt ansvar. Den yngsta brodern är utsatt för en förtäckt adoption. Han är placerad hos ett barnlöst par och samtliga bröder hotas av vårdnadsöverflyttning på fosterfamiljerna.

Åtskilliga andra fall av grymma och onödiga tvångsomhändertaganden återfinns på NKMR:s hemsida. URL:et är http://www.nkmr.org. I år tänker vi också särskilt på lille Rabie Gueblaoui som Kalla Fakta rapporterade om dels den 27 september resp. den 25 oktober 2004. Lille Rabie är sjuk men enligt hans föräldrar nekas han den vård som han behöver och har rätt till. De sociala myndigheterna har hindrat Rabie från att träffa sina föräldrar under ett par års tid. Han är fortsatt tvångsomhändertagen och fosterhemsplacerad. Vi tänker också på Domenic Johansson som, under traumatiska förhållanden, togs från flygplanet på Arlanda flygplats den 25 juni 2009 och separerades från sina föräldrar när de skulle lämna Sverige för att bosätta sig i sin mors hemland, Indien. Domenics far, Christer Johansson, sitter häktad sedan den 26 november 2010 på grund av att han tog sin son från ett av de "en timme en gång var femte vecka" övervakade umgängestillfällena. Ytterligare ett fall som vi tänker på är Karlstadsfamiljen vars fyra barn tvångsomhändertogs i början av sommaren 2010 pga att familjen använde sig av fysisk tillrättavisning i barnuppfostran. Socialtjänsten har beslutat att den här familjen, som de har slitit i bitar, får träffa varandra under två timmar den 27 december!

Nu inför den instundande julen vädjar jag, undertecknad, Ruby Harrold-Claesson, jur. kand., ordförande i NKMR, att Ers Majestät Kung Carl XVI Gustav, statsministern Reinfeldt, socialministern, socialförsäkringsministern, justitieministern, ja hela regeringen och generaldirektören för socialstyrelsen skall ålägga de ansvariga inom landets socialnämnder att de skall tillse att de familjer som har kämpat - och fortfarande kämpar - för en återförening med sina tvångsomhändertagna och fosterhemsplacerade barn skall få uppleva Julen 2010 tillsammans.

Detta gagnar inte enbart de inblandade barnen, deras föräldrar och släktingar, utan också samhället Sverige såsom civiliserat, demokratiskt, västerländskt rättssamhälle.

Med vänliga hälsningar och tillönskan om en God Jul tillsammans med Era nära och kära.

Ruby Harrold-Claesson
Ruby Harrold-Claesson,
Jur. kand.,
Ordf. i NKMR

Åklagare yrkar fängelse i minst 1 år



Inför rätta för att ha fört bort sonen

Ska genomgå rättspsykiatrisk undersökning

En 41-åring som åtalats för olaga frihetsberövande skall genomgå en rättspsykiatrisk undersökning. Han avvek med sonen när de skulle ha övervakat umgänge och de var försvunna under två dagar. En person är också anhållen i sin frånvaro för medhjälp efter att ha väntat i en hyrbil som de bytte till.

I bakgrunden finns en utdragen tvist mellan föräldraparet och olika myndigheter. Något som bland annat medfört att sonen en längre period inte gick i skolan och slutligen under dramatiska former omhändertogs i ett plan på Arlanda när familjen skulle lämna landet för att resa till Indien. Efter detta är sonen LVU-placerad i familjehem. Enligt beslut får föräldrarna endast träffa honom en timme var femte vecka och då under övervakning.

22 november skulle ett sådant äga rum. Familjehemsmamman (som hördes utan pappan närvarande i salen) kom gående med barnet över parkeringen vid socialförvaltningen på Polhemsgatan i Visby där mötet skulle äga rum. Då körde pappan fram, tog sonen till bilen och körde i väg.

Enligt 41-åringens och sonens berättelse (som spelades upp i form av ett videoförhör) åkte de till en parkeringsplats där de bytte till en hyrbil. (I denna väntade en annan man som är misstänkt för medhjälp och anhållen i sin frånvaro). Pappan och sonen höll sig sedan gömda i en bygdegård och i en stuga och slutligen hos släktingar på södra ön. De höll sig undan i två dagar varefter pappan under kontakt med polisen berättade var de fanns.


Stormning
- Att återlämnandet skedde under stor dramatik med många poliser beror på polisen, menade 41-åringens försvarare Shantu Brahmbhatt.

- Jag ville inte ha någon stormning men det gick inte att hejda att det blev en enorm stormning, sade pappan.

Han nekade till att det handlade om något planerat brottsligt utan om en enorm längtan efter att få tillbringa en stund själv med sonen, något som byggts upp under lång tid.


Två dagar
Åklagaren Mats Wihlborg menade i sitt slutanförande att det var helt uppenbart att barnet förts från platsen mot sin vilja och att det tog två dagar innan de lokaliserades. Han yrkade på att pappan skulle genomgå en rättspsykiatrisk undersökning, om fängelse blir aktuellt handlar det om minst ett år.

Sonen krävde via sitt ombud 50 000 kronor i skadestånd för kränkning.

Försvararen menade att inget vittnesmål styrkte att fadern med våld tagit barnet och då handlar det inte om något frihetsberövande.

- Motivet ska ligga till grund och det är inte ett frihetsberövande utan att tillbringa tid ensam med barnet.

Hon krävde frikännande, motsatte sig en rättspsykiatrisk undersökning och krävde en påföljd inom öppenvården om mannen skulle fällas.

Rättens beslut blev att 41-åringen skall genomgå en rättspsykiatrisk undersökning. När denna är gjord återupptas målet och med undersökningsresultatet föreliggande avgörs om mannen döms till vård eller annan påföljd.


Källa

Wednesday, December 22, 2010

det var kul att träffa pappa och andra släktingar.



Ett videoförhör med pojken spelades upp i tingsrätten, där berättade pojken att han först blev rädd, men sen tyckte han att det var kul att träffa pappa och andra släktingar.

Läs mer

- Jag ville bara träffa min son.



- Jag ville bara träffa min son. Så förklarade den man i 40-årsåldern som i dag stod inför rätta för att olovligen ha fört bort sin fosterhemsplacerade son.

Läs mer

Monday, December 20, 2010

Friday, December 17, 2010

URGENT ACTION NEEDED


As you might have heard and/or read, Domenic’s father, Christer Johansson, is in prison awaiting trial on the 20th December 2010. He was arrested after bringing Domenic home after a supervised meeting. These extremely rare meetings of 1 hour every 5 weeks and under close watch of authorities have been torture for this family, who have suffered unimaginable psychological stress and pressure. Imagine only being allowed to see your young child for this limited time over the last 18 months. They have not even been allowed to see Domenic on his birthday and holidays.

Read more

Swedish Government Jails Homeschool Father



Christer Johansson, the father of 9 year-old Domenic Johansson, and husband of Annie Johansson, was recently jailed by Swedish authorities after taking his son home for a short but “unapproved” overnight visit.

Read more

How many Swedes does it take to change a lightbulb?



Poor, poor Sweden is in the news and looking foolish - again. It can’t even keep up with its own motto (“For Sweden—with the times”). For, if Sweden were keeping up with the times, it would know that homeschooling is the newest, latest, greatest. In fact, the U.S. homeschool population might well exceed the ethnic Swedish population of Sweden in the coming generation. (Come to think of it, its Muslim minority might well exceed the ethnic Swedish population of Sweden in the coming generation too.)

Read more

Tell Sweden to quit punishing jailed dad




"As you might have heard or read, Domenic's father, Christer Johansson, is in prison awaiting trial on Dec. 20, 2010. He was arrested after bringing Domenic home after a supervised meeting. These extremely rare meetings of one hour every five weeks, and under close watch of authorities, have been torture for this family, who have suffered unimaginable psychological stress and pressure," says the announcement.

"Imagine only being allowed to see your young child for this limited time over the last 18 months. They have not even been allowed to see Domenic on his birthday and holidays," it continues.

"Christer has also twice been denied his right to choose his own legal representative.

"We really want to bring this issue into focus and show our support for Christer in the upcoming trial on the 20th," the message continues. Because of the high costs of travel to the Swedish island of Gotland, a rally there is unworkable, but the group said, "We would like you, wherever you are in the world, to please print or copy the Swedish text found below and post this as a letter or postcard to the judge who will lead the trial on the 20th."

Read more

Send Cards to Johansson Family in Sweden


HSLDA has learned that Christer’s court date has been set for December 20. “We are asking families in the U.S. and across the globe to remember this family during the Christmas season,” says Michael Donnelly, HSLDA’s director of international relations. “Please lift them up in prayer and consider sending a note of encouragement.” Mail to Mr. Johansson would encourage him and remind Swedish authorities that families and homeschoolers around the world are paying close attention to this situation.

Read more

Swedish government’s 18-month-long seizure of 9-year-old boy pushing parents to emotional brink



GOTLAND, Sweden — After seizing a child from his parents and holding him in custody with virtually no visitation for 1 1/2 years because he was home-schooled, the Swedish government has now jailed the boy’s father for taking his son home from a supervised visitation when he wasn’t supposed to last week. Social services officials also told the 9-year-old boy’s mother that if she doesn’t stop crying at the limited visitations, which last for one hour every five to six weeks, they will further reduce the frequency of visits with her son.

Read more

ADF-TV

Swedish government's 18-month-long seizure of 9-year-old boy pushing parents to emotional brink

Friday, October 15, 2010

Judge blasts homeschool family's reunion hopes



A judge in Sweden's administrative court has ruled that social workers will continue to have custody of a boy who was seized by police from a jetliner as he and his parents were preparing to move to India, according to a new report.

English
Swedish

Government’s Claws Dig Deeper in Johansson Case



On September 21, 2010, Swedish Administrative Court Chief Judge Peter Freudenthal handed down his decision in the case of Domenic Johansson of Gotland, Sweden, dashing the hopes of his parents for reunification with their son, who has been kept in foster care for over one year. Dominic was seized by Swedish authorities from the plane he and his parents had boarded as they were moving to India, his mother’s home country. Authorities cited untreated cavities in the boy’s teeth, failure to vaccinate, and homeschooling as reasons for taking him into custody.

Read more...

Sunday, September 12, 2010

Going Public

Socials Not Happy Family Has Gone Public
Johanssons Ask: What Would You Do For Your Children?

While employees of Gotland Social Services cloak their deeds behind a wall of secrecy, Annie and Christer Johansson have opened their entire lives to the world for scrutiny. "We have no choice. The world must know what is happening in Sweden. We've walked through fire for our son, and will continue to do so until he is returned to us," remarked Christer Johansson, as the September 2, 2010 court hearing challenging the Social's right to keep Domenic approached. "This is how much we love our son. What would you do for your children?"

Gotland Social Services are not happy with the Johanssons for making their story public. Yet, the Johanssons believe they have no choice but to bring their plight to public awareness, as it seems abundantly clear that Gotland Social Services has absolutely no intention of returning Domenic to his parent's care.

This writer is not related to the Johanssons, as some would believe. As a matter of fact, until the Johansson's story became public, spreading across the globe into the United States, this writer had never heard of Domenic, Annie and Christer. Instead, this writer has become interested in the Johansson case because of her own children, a sibling group of 4, whom she and her husband adopted three years ago.

Our adopted children's birth father is in jail for 30 to 50 years for the crimes he perpetrated against these children. The initial goal for our children was reunification with their birth mother. She had never personally harmed her children. Instead, she neglected their needs by not protecting them from their birth father. Even so, Child Protective Services were prepared to reunite her with her children once she completed one demand: attendance of parenting classes. Their birth mother was not asked to walk through fire. She was simply asked to better equip herself by attending parenting classes prior to reunification.

Curiously, our children's birth mother attended all required parenting classes but the very last. For two years, while her children languished in foster care, birth mom provided every excuse as to why she could not finish the classes, fully knowing she needed to do so for reunification to take place. While their birth mother was not required to walk through fire, for some reason she chose not to complete the required parenting course in an effort to have her children restored to her. After two years of waiting, the children were made available for adoption and now reside with us, their new family.

Annie and Domenic, mother and son.
Reunification Never Offered

In contrast, Annie and Christer have not been charged with any crime or neglect. They've also not been given the opportunity for reunification with Domenic. They've not been offered parenting classes as a possible means of restoration. We are certain if they were, Annie and Christer would have taken the classes expeditiously and would have been star pupils, perhaps among the best to ever pass through such classes.

Annie and Christer have stated repeatedly in court their willingness to do anything, follow any program, and agree with every suggestion from Social Services, if only their child would be restored to them. The shocking fact is: Gotland Social Services has no interest in helping the Johansson family to be reunited. The health of this family is not Social Services' goal at all.

Instead, it appears Gotland Social Services' main intention is to permanently remove Domenic from the care of his parents. Why? Of what crime have Annie and Christer been accused? They've been accused of home schooling the boy - at a time when home schooling was legal in Sweden. They've been accused of delaying or forgoing immunizations - while such a parental decision is legal in Sweden. They've been accused of neglecting two cavities in his baby (milk) teeth - yet the existence of the cavities was not known until after the Socials snatched the boy. (Incidentally, Domenic had received regular dental care in the past, thus proving his parents were not neglecting him in this area. And even had he not, has the existence of cavities in baby teeth become a crime?)

The only requirements laid upon the Johansson family by Gotland Social Services has been total and complete acquiescence to the loss of Domenic. The Johanssons have never been offered a plan for reunification.

The Johanssons refuse to acquiesce to the loss of their child. Understandably so! Domenic is their son. They've loved and tenderly cared for him his entire life. No crime was ever perpetrated against the boy by Annie and Christer, nor anyone else. The only crime this writer, and thousands of others, see is a crime perpetrated by Swedish authorities. Whether purposefully or by mistake, the separation of Domenic from his parents for the aforementioned arbitrary reasons is criminal.

It is this writer's conclusion, and that of many others, that Annie, Christer and Domenic have fallen victim to a troubling movement in the halls of child protective services worldwide. It appears in many places the priority is not the aiding of citizens, families and children who are endangered or hurt. Instead, the priority is the forming of children according to the social engineering theories of powerful entities in government. The goal is, in fact, arbitrary power and control.

When child protective services remains centered upon their mission of actually protecting children from abusive and neglectful parents - as in the case of this writer's adopted children - children and parents are justly served. However, in the case of Domenic Johansson and - troublingly - a rising number of families across the globe, when child protective services removes a child from the home of loving and capable parents for arbitrary reasons, children and their parents are permanently traumatized, neither parent nor child is served, and the freedom of society is called into question.

Source

Friday, September 3, 2010

Föräldrarna får inte vara med och fira sin sons födelsedag

For the second time since armed Swedish police stormed an India bound airliner and violently removed then 7 year old Domenic Johansson from his parent's custody, Gotland Social Services has refused to allow the young boy a visit with his parents for his birthday on September 9th. Last year, Domenic spent his 8th birthday in the company of strangers, as he will again this year if Social Services are allowed to continue in this ruthless vein.

Read more...

Wednesday, August 4, 2010

Friends of Domenic: Catch 22: Cruelty at its Utmost

By December 2009, six months after their precious son was ripped from them, Christer was a man willing to cooperate fully with Visby Social Services, in an effort to restore Domenic to his family. In a sworn statement before the Chamber Courts, this father agreed to follow the entire care plan devised by the Socials for Domenic, with the exception that Domenic's care be provided while he continued to live in mandatory foster care. The Johanssons were willing to do everything and anything Social Services of Gotland demanded, so they might finally have their son restored home.

Read more

Sunday, July 18, 2010

Över 10000 unika besökare

Bloggen har nu haft över 10000 unika besökare, mer än 20000 hits. Domenic-videon har setts över 5000 gånger. Namninsamlingen har mer än 3300 underskrifter.

Det har nu gått mer än ett år sedan Domenic Johansson blev bortrövad av statliga myndigheter från sina föräldrar. Nästa rättegång blir den 2 september. [1]

Court date pushed to September 2nd

Taken from Friends of Domenic


Swedish courts have agreed to postpone the next Johansson court hearing until September 2nd, providing the family and their choice counsel more time to successfully appeal the mid-June decision removing from the case the highly respected human rights lawyer Ruby Harrold-Claesson, president of the Nordic Committee for Human Rights. The date for the new series of court challenges was originally fast-tracked and scheduled to be heard July 13 in Harrold-Claesson's absence.






















As Friends of Domenic Johansson reported last month, Swedish courts banished Harrold-Claesson from the case after Domenic's appointed public "defender" (a position appointed by the court to represent the state) complained to the courts about Harrold-Claesson's participation. President of the Nordic Committee for Human Rights, Harrold-Claesson is a widely known and respected advocate for families in custody disputes with child protective services, and has won many such cases in Sweden, restoring dozens of children to the rightful arms of loving parents. She has since filed an appeal to her court ordered removal.

This new case, challenging the "keeping" of Domenic, was filed on behalf of the Johanssons by Harrold-Claesson just days before she was banished. The previous series of cases challenged the initial "taking" of Domenic. In those series of suits, the Johanssons were "represented" by court appointed counsel, resulting in Domenic's continued separation from his parents. It is for this very reason Christer Johansson has dismissed the original court appointed counsel and sought the hard-hitting Harrold-Claesson to represent him.

June 25, 2010 marked the one-year anniversary of the violent seizure of the then 7-year-old child. So traumatized was Domenic by the acts of armed police on behalf of the Visby Social Services board, witnesses tell us he vomited during and shortly after the shocking scene when uniformed Swedish police stormed an India bound jetliner just moments before take off. We are told the boy's mother, Annie, collapsed during the assault. The family was emigrating to India, Annie's home country.

By the end of 2009, the Johanssons had lost all their court appeals challenging the "taking" of their only child. In the December 2009 Chamber Court decision, the court sites as justification the fact that Domenic was home schooled (at the time legal in Sweden), that his parents chose to delay or forgo immunizations (also legal in Sweden) and that the boy had two cavities in his baby teeth.

Annie is a native of India. She emigrated with Christer to his native country of Sweden in 2001 after an earth quake hit India and the couple lost everything they owned in an attempt to start a small travel agency. At the time of the quake, Annie was pregnant with Domenic. The couple always planned to return to India where Annie's large family resides, and were finally doing so the day Domenic was seized.


Saturday, July 10, 2010

Sveriges statsunderstödda ”kidnappning” av en hemundervisad 7-årig pojke

Skrivet av Jin83 för Vaken.se

Det var för ett år sedan som beväpnad polis på order från socialtjänsten på Gotland, stormade ett flygplan i Stockholm som var på väg till Indien, och med våld förde bort familjen Johansson.

Deras brott? De hade under en kort period hemundervisat sitt enda barn i ett land som ser med förakt på familjer som hemundervisar sina barn, och som precis denna vecka har antagit en ny skollag som gör hemundervisning olaglig över hela Sverige. Denna artikel går igenom familjen Johanssons liv och den svenska kammarrättens beslut i december 2009 som i verkligheten håller en familj fånge på Gotland.

När kulturer krockar
Eftersom modern är från Indien, växte Domenic upp på ett något annorlunda sätt än andra svenska barn, vilket naturligtvis gjorde att han anammade indiska sätt och sedvänjor. Annie, den nu åttaårige pojkens mor, tror på ett enkelt liv där mödrar själva uppfostrar sina barn fram till skolådern. Därför skrev Annie och hennes man Christer aldrig in Domenic på något dagis eller någon förskola och blev därför upprepade gånger trakasserade av socialtjänsten på Gotland för deras val att uppfostra Domenic hemma.

I Sverige är ett barn ovanligt om det inte börjar på dagis strax efter födelsen samtidigt som mödrarna återgår till arbetet. Domenic och Annie var undantaget, och inte regeln. Därför tilldrog sig deras levnadssätt uppmärksamhet. Mor och barn stannade hemma tillsammans varje dag, och åtnjöt den mest naturliga av relationer. Trots det lades detta faktum chockerande nog familjen till last i domstolsbeslutet från december 2009 om att fortsätta tvångsomhänderta Domenic. I domstolsprotokollet från december 2009 står det att ”… föräldrarna har tagit en risk genom att inte låta Domenic delta i barnomsorg och skolgång”. När, i mänsklighetens historia, har det varit en ”risk” att en mor själv uppfostrar sitt barn hemma?

”Lever i skuggan”
Domstolen har tydligt lagt Annies ställning som utlänning i Sverige henne till last. Det är nämligen så att Annies ursprungsspråk är engelska, men trots det har hon lärt sig att tala och läsa lite svenska sedan hon immigrerade till Sverige 2001. Å andra sidan pratar Christer både engelska och svenska flytande, liksom även Domenic. Under årens lopp har Christer till största delen stått för översättningen åt Annie och fört hennes talan. Gotlands socialtjänst har tolkat Annies beroende av sin man att kommunicera i hennes ställe som en svaghet, något som citeras i domstolsprotokollet från december 2009, vilket hävdar: ”Annie Johansson lever i skuggan av sin make.” Om du flyttar till ett främmande land med din make, som växte upp i det landet, skulle inte du också i stor utsträckning vara beroende av honom om du inte talade landets språk särskilt bra? Skulle ett sådant beroende göra dig olämplig som förälder?

Modern innehar magisterexamen men ”saknar förmågan”
Annie erhöll sin kandidatexamen (B.A.) från universitetet i Poona 1994 och sedan sin magisterexamen (M.A.) från universitetet i Pune, 1996. Hon studerade sedan vidare genom att både erhålla ett First Class-diplom i marknadsföring och public relations, också 1996, från Bombay Institute of Management Studies och ett diplom från Distinction in Information and Systems Management från Aptech Computer Education school 1998. Ändå lyckades socialtjänsten på Gotland övertyga kammarrättens domare att emedan Annie har ”viljan” att vara en god mor, en person med flera universitetsexamen, så har hon inte ”förmågan”. Besluten från december 2009 slår fast att ”Christer Johansson och Annie Johansson har viljan att agera som bra föräldrar men saknar förmågan”. Har du en magisterexamen, eller kanske bara en kandidatexamen? Om så, krävdes det inte ett visst mått av kunskap, självdisciplin, mogenhet och ”förmåga” för att erhålla den?

En berövad moders ”mående”
Enligt paret Johansson började socialtjänsten på Gotland under hösten 2008 att aktivt undersöka och trakassera dem efter att familjen meddelat den lokala skolan sin intention att hemundervisa Domenic under en kort period innan de skulle flytta till Indien. Den obligatoriska skolgångsåldern är 7 år i Sverige. Domenic blev 7 år i september det året. Vid den tidpunkten var hemundervisning fortfarande laglig i Sverige. I ljuset av den förestående emigrationen till Indien, agerade paret Johansson för sin sons bästa genom att göra ett val vad gäller undervisningen som på ett naturligt sätt skulle minimera avbrottet i hans studier medan de flyttade. Även om hemundervisning vid den tiden var laglig i Sverige, var många i myndighetsposition emot tillämpningen, vilket visade sig just denna vecka då den svenska riksdagen den 22 juni
godkände en ny skollag som gjorde hemundervisning olaglig i Sverige. År 2008 möttes familjen Johansson av motstånd mot sina hemundervisningsplaner både från tjänstemän på de lokala gotländska skolorna och från anställda på socialtjänsten. På detta sätt började förhören och undersökningen av familjen Johansson. Eftersom det var deras lagliga rätt, stod paret Johansson på sig i sitt beslut och hemundervisade Domenic under hans första skolår. Vid skolårets slut, tog trakasserierna från socialtjänsten ut sin rätt på Annie, men hon höll ändå ut. Emellertid, efter det att Sverige har ”kidnappat” hennes son, så har Annies hälsa försämrats kraftigt, vilket noterades i beslutet från december 2009: ”Hennes mående påverkar starkt hennes förmåga att vara förälder.”

Låt oss överväga detta i sammanhanget: I december 2009 hade familjen Johansson terroriserats av Gotlands socialnämnd under mer än 16 månader; de hade fått sitt hem invaderat och genomsökt av beväpnad svensk polis; de hade blivit förföljda av beväpnad polis, på begäran av socialnämnden, till själva slutet av flygplansplattan vid en internationell flygplats; de hade hjälplöst åsett då beväpnad polis stormade flygplanet där de var passagerare; de hade med våld tvingats av flygplanet; de hade, när de väl hade återvänt till flygplatsen, blivit lurade att gå med på att socialen skilde Domenic från dem genom att påstå att de bara skulle ta honom ”till rummet bredvid”, bara för att några minuter senare få reda på att han kvickt hade förpassats från flygplatsen och var på väg tillbaka till Gotland och in i påtvingad familjehemsvård. De hade utstått talrika möten med socialen då de bönade om att få tillbaka sin son; man hade ljugit för dem att han skulle återlämnas om tre dagar; de anklagades för att försumma honom på grund av två hål som upptäckts i hans mjölktänder, i efterhand, under de tre dagarna efter tvångsomhändertagandet; de hade tagit sig igenom tre nivåer av rättegångsförhandlingar i sina försök att få sin son återlämnad till sig; de han inte fått tillåtelse att se sin son förutom en timme var femte vecka. Alla dessa trauman som är begångna av staten, och kammarrätten bedömer Annies lämplighet som förälder utifrån hennes ”mående”! Hur ironiskt är det inte att samma människor som skapade terrorn och kaoset i familjen Johanssons liv är de som nu hävdar att Annie är olämplig att vara förälder på grund av sitt ”mående”. Den svenska socialtjänsten på Gotland har kränkt och slitit sönder en fredlig och kärleksfull familj. Nu bestraffar de den familjen på grund av deras lidanden.

Föräldrarnas vånda betecknas som ”bristande förmåga”
under övervakade besök

Beslutet från december 2009 indikerar att Domenic och hans föräldrar inte vet hur man interagerar med varandra under myndighetsövervakade besök. Protokollet slår specifikt fast att ”Både Christer och Annie Johansson uppvisar en bristande förmåga …. Det saknas en ömsesidig dialog och samspel”.
Sedan Domenics bortförande, har Annie och Christer kämpat sitt livs kamp mot krafter med till synes obegränsad makt och resurser. De tillåts träffa sitt barn under en timme var femte vecka under övervakning av myndigheterna, och tillåts prata med honom i telefon under 10 minuter varannan vecka också under övervakning av myndigheterna. Under dessa gånger av flyktigt interagerande med sin son, är de strängt begränsade i vad de kan säga och göra i Domenics närvaro och de övervakas hela tiden. Under ett besök började Annie, då hon blev överväldigad av känslor när hon såg sin son efter en sådan lång separation, gråta. Istället för att förstå och sympatisera med den smärta som Domenic, Annie och Christer upplevde, hotade den närvarande socialarbetaren dem, och sa åt dem att om Annie grät igen skulle besöket omedelbart upphöra. Kan du föreställa dig att du blir hotad med att förlora din värdefulla timme du har var femte vecka med ditt barn bara för att du beter dig naturligt, som en förkrossad mor som håller på att förlora sitt barn? Är det alls konstigt att de alla tre, Domenic, Annie och Christer inte vet vad de ska säga eller hur de ska bete sig under den ständigt närvarande granskningen av en närvarande socialarbetare? Trots det anklagas denna familj i kammarrättens beslut från december för att ha en ”bristande förmåga” när de träffar varandra under omöjliga omständigheter. Återigen, denna familj är straffad för lidanden skapade av staten. Hur långt måste vi sträcka vår föreställningsförmåga för att förstå den påfrestning som en relation mellan förälder och barn utstår när socialtjänsten för bort ett barn från sitt hem. Alltsedan deras separation har Domenic, Annie och Christer utstått stor förvirring och omöjliga anpassningar. Domenic såg fram emot att få börja sitt nya liv med sina föräldrar och stora familj i Indien, men blev istället tvingad att leva i främlingars hus i Sverige. Vid den tidpunkt då han skulle ha börjat skolan i Indien, tvingades han börja skolan i Sverige. På sin åttonde födelsedag nekades han tillstånd att träffa sina farföräldrar med anledningen, det var inte bra för honom, så farmor och farfar fick åka hem igen utan att ens säga hej eller vinka. När hans första jul borta från sina föräldrar kom, nekades han återigen tillstånd att besöka eller ens prata i telefon med föräldrarna han alltid har älskat. Istället tvingades Domenic att fira sin födelsedag och jullov med främlingar medan socialarbetarna omgav sig själva med familj, vänner och kära. Det finns också andra restriktioner. Paret Johansson tillåts inte att ta med sig gåvor och något extra gott till Domenic. Christers till åren komna far och hans rullstolsbundna mor, Domenics farfar och farmor, nära och kära för honom sedan födelsen, följde med familjen till de myndighetsövervakade besöken. Oförklarligt nog fick dessa vänliga människor ibland finna sig i att vara utestängda från besöksrummet. Ingen förklaring och inget skäl angavs.

Enligt paret Johansson har de blivit instruerade att alltid le när de ser Domenic och aldrigprata om separationen. I själva verket förväntas de agera som om allting är helt i sin ordning när de träffar sin son. De har inte friheten att berätta för Domenic att de inte håller med om att han bor i ettfamiljehem. De har inte friheten att berätta för Domenic att de kämpar för att få hem honom. Istället ska de, enligt paret Johansson, interagera med sin son på ett sådant sätt som uppenbarligen ska leda till att lille Domenic ska tro att hans bortförande från sin familj är helt acceptabelt för hans mor och far. Vi har dock ingen aning om vad socialarbetarna berättar för Domenic. Om hans far och mor inte har tillåtelse att prata om separationen och inte har tillåtelse att berätta för Domenic att de kämpar för honom, gör inte det att Domenic undrar vad hans föräldrar tänker? Gör inte det en liten pojke totalt förvirrad angående vad som hänt och utelämnad åt vilket budskap socialarbetarna och familjehemsföräldrarna väljer att berätta för honom? Barn anklagar självklart ofta sig själva för familjesvårigheter. Om Annie och Christer inte har tillåtelse att försäkra Domenic att han är älskad och att man är mån om honom och vill ha honom tillbaka hem, riskerar då inte denna lille pojke att lida mycket allvarlig och långvarig psykologisk skada? Vi undrar också vad som händer i Domenics familjehemsplacerade liv som han kanske är förbjuden att dela med sig av till sina föräldrar. Det står klart varför Domenic, Annie och Christer inte vet vad de ska säga eller göra när de träffar varandra. Denna familj har blivit inget annat än marionetter åt hjärtlösa marionettspelare. De har hotats till att göra och säga så lite som möjligt när de besöker Domenic. Frågan kvarstår: vad har Domenic fått berättat för sig eller gått igenom för att inte längre interagera naturligt med sina föräldrar? Varför lider Domenic av stora minnesluckor, vilket hans oroliga föräldrar har lagt märke till?

Nationell hälso- och sjukvård – Hur en mans samvetsgranna
ansträngningar att återfå hälsan användes emot honom

Sverige är ett socialistisk land. Landets hälso- och sjukvård administreras av staten, till skillnad från privat hälso- och sjukvård där patienten åtnjuter sekretessen mellan läkare och patient. I ett socialistiskt system är din patientjournal statens angelägenhet. I Domenic Johanssons fall, användes Christers patientjournal från tidigare år slutligen emot honom. Efter jordbävning och familjens emigration tillbaka till Sverige, drabbades Christer en period av kraftig depression. Trots det gjorde han rätt. Han erkände detta tillstånd och sökte
hjälp från det svenska sjukvårdssystemet. Efter en psykiatrisk utvärdering, fick Christer den antidepressiva medicinen Seroxat (också känt som Paxil). Olyckligtvis kan denna läkemedel ha allvarliga bieffekter och Christer föll offer för några av de värsta, inklusive beroende. Ännu en gång gjorde Christer det rätta. Han erkände sitt ytterligare försämrade tillstånd och sökte igen hjälp från det svenska sjukvårdssystemet, som denna gång erbjöd det populära svenska botemedlet mot depression: elektrokonvulsiv terapi (ECT). Eftersom Christer är en välinformerad och intelligent man, kände han redan till farorna med ECT och avvisade den psykiatriska klinikens erbjudna botemedel. Christer konstaterade att han bara hade en valmöjlighet: att vänja sig av med Paxil, något han lyckades med efter flera månader. Olyckligtvis för Christer är svenska medborgares patientjournaler inte privata. Alla myndigheter eller anställda, verkar det som, kan få tag på en medborgares journal. Som i oräkneliga andra barnavårdsutredningsfall, erhölls Christers patientjournal av Visbys socialtjänst och de ofta motstridiga diagnoserna på Christers mentala tillstånd 2003 användes 2009 emot honom. Som svar på detta begärde Christer en ny psykiatrisk utvärdering. Den senaste psykiatriska utvärderingen dokumenterar Christers ansträngningar och tillhandahåller en ny utvärdering och slutsats av Visbys vuxenpsykiatriska avdelning som är daterad 11 oktober 2009. Enligt rapporten, vilken lämnades in i sin helhet till kammarrätten, är Christer frisk och helt fri från någon mental sjukdom eller annan diagnos. Även med denna senaste psykiatriska utvärdering som visar både att Christers depressiva sjukdom och de allvarliga bieffekterna han drabbades av från den psykiatriska medicineringen tryggt ligger i det förgångna, fortsatte domstolen att insistera på i sitt beslut i december att Christer lider av en psykiatrisk sjukdom. Förvånande nog tillerkänns denna ”diagnos” i det skrivna beslutet ”… enligt socialnämndens uppfattning en faktor som påverkar Christer Johanssons
omsorgsförmåga”. Bevisligen väger åsikten från en professionell psykiatriker vid Visbys vuxenpsykiatriska avdelning mycket lätt i Stockholms kammarrätt i förhållande till en ”uppfattning” hos personalen på Gotlands socialtjänst.

Terroriserade till underkastelse
Även om Annie och Christer stod på sig mot socialtjänsten på Gotland i försvar för sina rättigheter som föräldrar att uppfostra och skola Domenic hemma, så hade det svenska LVU-systemet snart terroriserat Annie och Christer till fullständig underkastelse efter att pojken blev beslagtagen. Som det noterade i kammarrättens beslut i december 2009, så var Christer uppenbarligen en man som hade tvingats till underkastelse. Beslutet noterar att Christer går med på allt som socialtjänsten på Gotland kräver. Paret Johansson gick med på att skriva in Domenic i skolan, att han skulle få alla vaccineringar, att han skulle få all annan hälso- och sjukvård och psykiatrisk vård som bedömdes nödvändig för Domenic av socialnämnden. De gick till och med så långt att de höll med socialnämnden om att Domenic var psykologiskt försenad som ett direkt resultat av att han inte hade gått på dagis, i förskola eller första klass. Paret Johansson befann sig exakt där Visbys socialtjänst ville ha dem: i fullständig underkastelse. En domstol som verkligen var bekymrad över ett barns välmående, oavsett hur vilseledd den var, skulle här ha dragit slutsatsen att med fullt samarbete från familjen vad gäller alla de olika terapeutiska förslagen, så borde behovet av att flytta barnet inte längre existera. Men detta var inte socialtjänstens mål.

Moment 22: Den yttersta grymheten
I december 2009, sex månader efter att deras käre son slets bort från dem, var Christer en man som var fullt villig att samarbeta med Visbys socialtjänst i ett försök att återföra Domenic till sin familj. I ett svuret uttalande inför kammarrätten, gick denne far med på att följa hela den vårdnadsplan som planerades för Domenic, med undantag för att Domenics vård skulle tillgodoses medan han fortsatte att bo i det föreskrivna familjehemmet. Paret Johansson var villiga att göra allt och vad som helst socialtjänsten på Gotland krävde, så att de till slut skulle få sin son återlämnad hem. Den grymmaste aspekten av detta fall är fräckt registrerat i domstolsbeslutet i december 2009. I ett moment 22-scenario förlorar alltså paret Johansson sin son om de går med på hela LVUvårdplanen, vilket innefattar föreskriven familjehemsplacering; och paret Johansson förlorar sin son om de går med på hela LVU-vårdplanen, med undantag av den föreskrivna familjehemsplaceringen.

I sin slutsats skriver domstolen: ”Frågan är härmed om behövlig vård kan ges på frivillig väg. I vårdplanen anges bl.a. att Dominic ska vara placerad i familjehem, vilket Annie Johansson och Christer Johansson inte har samtyckt till. Kammarrätten kan därmed konstatera att erforderligt samtycke till behövlig vård inte föreligger. Vid sådant förhållande ska länsrättens beslut att bereda Dominic vård enligt LVU stå fast. Överklagandena ska därför avslås.” Med andra ord, paret Johansson underkastade sig alla krav från socialtjänsten på Gotland. Dessa krav inbegrep vad vissa skulle beskriva som ett framtvingat domstolserkännande att de hade gjort felaktiga val för Domenic vilket socialtjänsten anklagade dem för. Kraven inbegrep också att paret Johansson måste gå med på allt i LVU-vårdplanen, inklusive den föreskrivna familjehemsplaceringen för sin son. Därför var de utdömda om de underkastade sig alla krav och utdömda om de inte gjorde det. Den maximalt möjliga fogligheten uppnåddes med denna lidande familj, inklusive förnekandet av deras eget naturliga levnadssätt. Sedan, när de befann sig i fullständig underkastelse, förnekades de allting.

Hur ska man förstå detta fall?
De enkla och tydliga fakta är dessa: Ett kärleksfullt, lyckligt och hälsosamt barn togs utan rättsprocess från sina föräldrar av obestämbara (och felaktiga) ideologiska skäl. Hans familj blev sedan straffad för det trauma den hade upplevt, och därför att de inte helt enkelt fogade sig i förlusten av sitt barn. Det finns inget lagligt, inget logiskt och inget rättvist i detta scenario. Att detta kan hända i ett modernt och efter vad man kan anta demokratiskt land är helt obegripligt. Alla fria välvilliga medborgare, i alla världens länder, borde vara oroade när en stat har makten att ohindrad agera på detta sätt. Detta fall borde angå oss alla. Alla föräldrar, alla familjer, och alla som tror på mänskliga rättigheter och mänsklig värdighet.

Friends of Domenic Johansson är en grupp av engagerade medborgare från livets alla områden från hela världen som har kommit samman i en strävan att vida och brett offentliggöra Domenic Johanssons svåra situation. På deras hemsida www.domenicjohansson.com kan du få veta mer om familjen Johanssons situation, få de senaste nyheterna i fallet samt information om hur du kan hjälpa till att få hem Domenic Johansson till sina föräldrar. Börjar du prenumerera på bloggen så får du automtatiskt meddelanden om viktiga uppdateringar.

Saturday, June 26, 2010

EUROPEAN COURT OF HUMAN RIGHTS



General Overview

On June 26th, 2009, Domenic Johansson, a seven year-old boy (born on September 9, 2001) who is a dual citizen of Sweden and India, was seated in a commercial airliner awaiting departure of a flight to India. Without a court order or any kind of preliminary notification, Swedish authorities boarded the plane and removed Domenic from the custody of his parents, Christer Johansson (a Swedish citizen) and Annie Johansson (an Indian citizen). The sole purpose of the removal of Domenic was to prevent his parents from moving with him to India.
At the time of the removal, the sole issue that motivated the actions of the Swedish government was the fact that Domenic was being homeschooled. No other information concerning minor medical issues (which have arisen since the boy was unlawfully removed from his parents) was known to any Swedish authority at the time he was peremptorily removed from his parents.
Swedish officials removed this boy from an international flight solely to prevent his parents from moving to another nation and from educating him in a manner that is lawful in India, in Sweden, and in a majority of nations.

Read the full document

ADF, HSLDA file suit with European Court of Human Rights

“Parents have the right and authority to make decisions regarding their children’s education without government interference,” said ADF Legal Counsel Roger Kiska, who is based in Europe. “A government trying to create a cookie-cutter child in its own image should not be allowed to violate this basic and fundamental human right. The refusal of Swedish authorities to respect that right has left us no choice but to take this case to the European Court of Human Rights.”

Source

Battle Continues Over Home-schooled Child Seized by Swedish Government


On Friday, the Alliance Defense Fund and the Home School Legal Defense Association attorneys filed an application with the European Court of Human Rights asking it to hear the case of a seven-year-old boy seized by Swedish authorities because his parents home-school.

Source

State 'child-napping' escalates to international court

The state-sponsored "child-napping" of a Swedish boy because his parents were homeschooling him is being escalated to the European Court of Human Rights, which is being asked to hear the case of Domenic Johansson.

Source

Friday, June 25, 2010

Sweden's State-Sponsored "Kidnapping" of 7-year-old Homeschooler Approaches One Year Anniversary

A Review of the Egregious December 2009 Court Decision Allowing Social Services to Keep Little Domenic in State Custody

It was one year ago today, June 25, when armed police, at the behest of Social Services of Gotland, stormed an Indian bound jetliner in Stockholm, Sweden, and forcibly removed the Johansson family. Their crime? They had briefly home schooled their only child in a land which looks upon home schooling families with contempt, and just this week passed a new education law making home schooling illegal across the Swedish landscape. This story examines the life of the Johanssons and the December 2009 Swedish Chamber Court Decision which essentially holds a family captive on the Swedish island of Gotland.


When cultures collide

Because his mother is Indian, Domenic grew up somewhat different from the average Swedish child, naturally adopting Indian ways and customs. Annie, the now 8 year-old boy's mother, believes in a simple life where mothers raise their children by hand until school age. Therefore, Annie and her husband Christer never enrolled Domenic in Swedish day care and preschool and were repeatedly harassed by Social Services of Gotland for their choice to raise Domenic at home.
(Click photos to enlarge.)


In Sweden, it is the rare child who does not attend day care while mother rejoins the workforce. Domenic and Annie were the exception, and not the rule. Therefore, their way of life attracted attention. Mother and child remained home with each other daily, enjoying the most natural of relationships. Yet shockingly, in the December 2009 court decision to continue holding Domenic in state custody, the fact that Domenic was never placed in day care was held against the family. According to the December 2009 court document, "...the parents have taken a risk with not letting Domenic participate in child care and schooling." When, in the history of humanity, has it been a "risk" for a mother to raise her child at home herself?

"Lives in the shadow"



The court has clearly held Annie's position as a foreigner in Sweden against her. You see, Annie's native tongue is English, yet she has learned to speak and read some Swedish over time since emigrating to the country in 2001. On the other hand, Christer speaks both Swedish and English fluently, as does Domenic. Over the years, Christer has done most of the translating and speaking for Annie. Gotland Socials have interpreted Annie's reliance upon her husband to communicate for her as a weakness, as cited in the December 2009 court document, stating, "Annie Johansson lives in the shadow of her husband." If you moved to a foreign country with your spouse, who grew up in that country, would you not also be heavily reliant upon your spouse if you did not speak the language well? Would such a reliance make you an unfit parent?

Mother earns Masters but "lacks ability"
Annie received her BA from the University of Poona in 1994 and then her MA from the University of Pune, 1996. She also pursued additional education by earning a First Class diploma in Advertising and Public Relations, also in 1996, from the Bombay Institute of Management Studies, as well as a diploma of Distinction in Information and Systems Management from Aptech Computer Education school in 1998. Yet, Social Services of Gotland managed to convince the Chamber Court judge that while Annie has the "will" to be a good mother, she, a multi-degreed individual, hasn't the "ability." The December 2009 Chamber Court decision states, "Christer Johansson and Annie Johansson have a will to act as good parents but lack ability." Do you have a Masters degree, or perhaps just a Bachelors degree? If so, did your degree take a certain amount of knowledge, self-discipline, maturity and "ability" to obtain?

A bereaved mother's "present state"

According to the Johanssons, in the fall of 2008 Social Services of Gotland began actively investigating and harrassing them after the family notified the local school of their intent to home school Domenic for a brief time prior to their move to India. Compulsory school age is 7 in Sweden. Domenic turned 7 in September of that year. At the time, home schooling was still legal in Sweden. In light of the pending emigration to India, the Johanssons were acting in the best interest of their son by making an educational choice which would naturally minimize disruption to his studies while they moved.

Even though home schooling was at the time legal in Sweden, many in positions of governmental authority are against the practice, as demonstrated just this week when on June 22 the Swedish Parliament approved a new Education Act making home schooling illegal in Sweden. In 2008, the Johanssons were met with resistance to their home school plans from officials at the local Gotland schools, as well as from employees Social Services. Thus, the interrogation and investigation of the Johanssons began. Because it was their legal right, the Johanssons stood their ground and home schooled Domenic through his first school age year.


By the school year's end, the harassment from Social Services took its toll on Annie, but she persevered nonetheless. However, since Sweden has "kidnapped" her son, Annie's health has greatly deteriorated, as noted in the December 2009 decision, "Her present state strongly affects her ability to be a parent."

Let's consider this in context: By December 2009, the Johansson family had been terrorized by the Social Board of Gotland for more than sixteen months; had their home swarmed and searched by armed Swedish police; had been pursued by armed police, at the request of the Social Board, to the very tip of the tarmac at an international airport; had watched helplessly as armed police stormed the jetliner upon which they were passengers; had been forcibly removed from the airplane; once back in the airport had been tricked into allowing the Socials to separate Domenic from them by stating they were simply taking him "to the room next door" only to find out minutes later that he had been wisked out of the airport and was headed back to Gotland and into forced foster care. They had endured numerous meetings with the Socials pleading for the return of their son; were lied to when told he'd be returned in three days; were accused of neglecting him because of two cavities discovered in his baby teeth, after the fact, during those three days in state custody; they'd been through three levels of court cases attempting to have their son returned to them; they'd not been allowed to see their son except for one hour every five weeks. All of this trauma perpetrated by the state, and the Chamber Court judges Annie's fitness as a parent based upon her "present state." How ironic that the same people who created terror and chaos in the Johansson's lives are those who now claim that Annie is unfit to parent in her "present state." The Swedish Social Services of Gotland have violated and torn apart a peaceful and loving family. Now they punish that family for their suffering.

Parent's agony labeled "lack of skill" during supervised visits

The December 2009 decision indicates that Domenic and his parents do not know how to interact with each other during state-supervised visits. Specifically, the document states, "Both Christer and Annie Johansson show a lack of skill...There is a lack of dialogue and interaction from both sides."

Since Domenic's seizure, Annie and Christer have battled the fight of a lifetime against forces with seemingly unlimited power and resources. They are allowed to see their only child for one state-supervised hour every five weeks, and are permitted to speak with him for one state-monitored ten minute telephone call every two weeks. During these times of fleeting interaction with their son, Annie and Christer are severely restricted in what they can say and do in Domenic's presence and they are watched constantly.


During one visit, Annie, overwhelmed by her emotions at seeing her son after such a long separation, began to cry. Instead of understanding and sympathizing with the pain Domenic, Annie and Christer were experiencing, the attending social worker threatened them, telling them if Annie cried again the visit would end immediately. Can you imagine being threatened to lose your one precious hour every five weeks with your child simply because you've behaved naturally, as a brokenhearted mother who is losing her child? Is it any wonder all three of them, Domenic, Annie and Christer, don't know what to say or how to conduct themselves under the ever present microscope of an attending social worker? Yet, in the December Chamber Court decision, this family is accused of having a "lack of skill" in meeting each other under impossible conditions. Again, this family is punished for suffering created by the state.

How far must we stretch our imagination to understand the strain a parent-child relationship suffers once social services removes a child from his home? Since their separation, Domenic, Annie and Christer have suffered great turmoil and impossible adjustments. Looking forward to beginning his new life with his parents and large family in India, Domenic instead was forced to live in a stranger's house in Sweden. At the time he would have begun school in India, he was forced to begin school in Sweden. On his 8th birthday, the heartbroken boy was denied permission to see his parents. When his first Christmas away from home arrived, he was again denied permission to visit or even talk by telephone with the parents he's always loved and adored. Instead, Domenic was forced to celebrate his birthday and the holiday season with strangers while the social workers surrounded themselves with family, friends and loved ones.

There are other restrictions, as well. The Johanssons are not allowed to bring gifts or treats for Domenic. Christer's elderly father and wheelchair-bound mother, Domenic's grandparents, close and dear to him since birth, accompany the family to the state-supervised visits. Unaccountably, at times these gentle people found themselves kept out of the visiting room. No explanation or reason given.

According to the Johanssons, the family has been instructed always to smile when they see Domenic and never to talk about the separation. In essence, they are expected to act as if everything is perfectly fine when they see their son. They are not at liberty to tell Domenic that they do not agree with his living in foster care. They are not at liberty to tell him they are fighting to bring him home. Instead, according to the Johanssons, they are to interact with their son in such a manner that would obviously lead little Domenic to believe his removal from his family is perfectly acceptable to his mother and father.

We have no idea, however, what social workers are telling Domenic. If his mother and father are not allowed to speak of the separation and are not allowed to tell Domenic they are fighting for him, does that not leave Domenic to wonder what his parents are thinking? Doesn't that leave a little boy totally confused about what has happened and at the mercy of whatever message the social workers and foster parents choose to tell him? Children often naturally blame themselves for family difficulties. If Annie and Christer are not allowed to reassure Domenic that he is loved, cherished and wanted back home, isn't this little boy open to very serious and long-term psychological damage? We also wonder what might be happening in Domenic's foster life which perhaps he has been forbidden to share with his parents.

It is clear why Domenic, Annie and Christer do not know what to say or do when they see each other. This family has become nothing more than puppets on the strings of a heartless puppeteer. They've been threatened into doing and saying as little as possible when visiting Domenic. The question remains: what has Domenic been told or gone through which has caused him to no longer interact naturally with his parents? Why does Domenic now suffer huge gaps in his memory, as noted by his distressed parents?

National Health Care - How a man's conscientious efforts to regain health were used against him
Sweden is a socialist country. The country's health care is administered by the government, as opposed to private health care where patients enjoy doctor patient privacy. In a socialist system, your health record is the government's business.

In the Domenic Johansson case, Christer's health records from years previous were eventually used against him. After the earth quake and the family's emigration back to Sweden, Christer suffered a major depressive episode. Yet he did the right thing. He recognized his condition and sought help from the Swedish health system. After a psychiatric evaluation, Christer received the anti-depressant medication Seroxat (also known as Paxil). Unfortunatly, this drug can have severe side effects and Christer fell victim to some of its worst, including dependency.

Once more, Christer did the right thing. He recognized his further deteriorating condition and sought help from the Swedish health system again, at which time he was offered the popular Swedish depression remedy: Electroconvulsive Therapy (ECT). A well informed and intelligent man, Christer already knew the dangers of ECT and turned the psychiatric clinic's offered remedy down. Christer found he had only one choice: to wean himself off Paxil, which he succeeded in doing over several months.

Unfortunately for Christer, health records of Swedish citizens are not private. Any government agency or employee, it seems, can obtain a citizen's records. As in countless other state child protective cases, Christer's health records were obtained by Visby Social Services and the often conflicting diagnoses of Christer's mental health condition in 2003 and 2004 have been used against him in 2009. In response, Christer requested a new psychiatric evaluation. Dated October 11, 2009, the newest psychiatric evaluation documents the history of Christer's struggles and provides a new evaluation and conclusion by Visby Adult Neuropsychiatry Department. According to the report, which was submitted in full to the Chamber Court, Christer is said to be healthy and completely free of any mental illness or other diagnosis.

Even with this latest psychiatric evaluation demonstrating Christer's depressive illness, as well as the severe side effects he'd suffered from the psychiatric medications are safely in the past, the court continued to insist in its December decision that Christer suffers from psychiatric illness. Surprisingly, the written decision attributes this "diagnosis" as "...according to the social services' understanding a factor that affects Christer Johansson's ability to care." Evidently, the opinion of a professional psychiatrist with Visby Adult Neuropsychiatry Department holds little weight in the Chamber Court at Stockholm over an "understanding" by personnel at Social Services of Gotland.

Terrorized into submission
While Annie and Christer stood their ground against Visby Social Services of Gotland in defense of their parental rights to raise and school Domenic at home, after the boy was seized the Swedish LVU system soon had Annie and Christer terrorized into complete submission. As recorded in the December 2009 Chamber Court decision, Christer was obviously a man brought to his knees.

The Decision records Christer as agreeing to everything Social Services of Gotland demanded. The Johanssons agreed to enroll Domenic in school, to obtain all immunizations, to provide any other health and psychiatric care deemed necessary by the social board for Domenic. They even went so far as to agree with the social board that Domenic was psychologically delayed as a direct result of not attending day care, preschool and the first grade. The Johanssons were exactly where Visby Social Services wanted them: in complete submission. A Court truly concerned with the child’s wellbeing, however misguided, would here have concluded that with full cooperation from the family in every possible therapeutic suggestion, the need to remove the child should no longer exist. But this was not the aim of the Social Services.

Catch 22: cruelty at its utmost
By December 2009, six months after their precious son was ripped from them, Christer was a man willing to cooperate fully with Visby Social Services, in an effort to restore Domenic to his family. In a sworn statement before the Chamber Courts, this father agreed to follow the entire care planned devised for Domenic, with the exception that Domenic's care be provided while he continued to live in mandatory foster care. The Johanssons were willing to do everything and anything Social Services of Gotland demanded, so they might finally have their son restored home.

The most cruel aspect of this case is boldly recorded in the December 2009 Court decision. In a Catch 22 scenario, the Johanssons lose their son if they agree to the entire LVU care plan, which includes mandatory foster care; and the Johanssons lose their son if they agree to the entire LVU care plan, with the exception of mandatory foster care. In conclusion, the court wrote, "Question is therefore if needed care can be given voluntarily. In the care plan is, among other things, said that Domenic should be placed in a foster home which Annie Johansson and Christer Johansson have not agreed to. Chamber Court can therefore state that needed consent to needed care is not present. In such a case, the Provincial Court’s decision to give Domenic care according to LVU should stand. The appeals should therefore be denied."

In other words, the Johanssons submitted to every demand of the Social Services of Gotland. Those demands included what some would describe as a coerced court admission that they had made wrong choices for Domenic as accused by Social Services. The demands also included that the Johanssons must agree to everything in the LVU care plan, including mandatory foster care for their son. Therefore, they were damned if they submitted to all demands and damned if they did not. The maximum possible compliance was obtained from this suffering family, including denying their own natural way of life. Then, when they were in complete submission, they were denied everything.

How to understand this case?
The plain and simple facts are these: A loved, fortunate and healthy child was taken without legal process from his parents for indeterminate (and faulty) ideological reasons. His family was then punished for the trauma they had experienced, and because they did not simply acquiesce in the loss of their child. There is nothing legal, nothing logical, and nothing just in this scenario. That it could happen in a modern and supposedly democratic nation defies belief. Any free citizen of good will, in any country of the world, should be concerned when a government has the power to act in this way unhindered. This case should concern all of us. All parents, all families, and all who believe in human rights and human dignity.

Friends of Dominic

Thursday, June 24, 2010

Socials fast-track new case in Harrold-Claesson's absence

The struggle continues for little Domenic Johannson, seized by police from his agonized parents because he was briefly homeschooled, stayed home with his mother as a preschooler, and was reportedly too affectionate and outgoing. Close observers of the Johansson state-sponsored "kidnapping" case believe the Visby Social Board is pushing Swedish courts to fast-track a new series of court challenges in an effort to have the cases quashed long before Ruby Harrold-Claesson wins her way back as counsel to Domenic's parents, Annie and Christer Johansson.

Earlier this month, Swedish courts banished Harrold-Claesson from the case after Domenic's appointed public "defender" (who is appointed by the court to represent the state) complained to the courts about her participation. Harrold-Claesson, president of the Nordic Committee for Human Rights, is a widely known and respected advocate for families in custody disputes with child protective services, and has won many such cases in Sweden, restoring dozens of children back to the rightful arms of loving parents. She has since filed an appeal to her court ordered removal.

Word has it the next series of law suits might be heard as early as the second week of July in Swedish courts on the island of Gotland. This new case, challenging the "keeping" of Domenic, was filed on behalf of the Johanssons by Harrold-Claesson just days before she was banished.
The previous series of cases challenged the initial "taking" of Domenic. In those series of suits, the Johanssons were "represented" by court appointed counsel, resulting in Domenic's continued seperation from his parents. It is for this very reason Christer Johansson has dismissed the original court picked counsel and sought out the hard-hitting Harrold-Claesson to represent him.

June 25, 2010 marks the one-year anniversary of the violent seizure of the then 7-year-old child. So traumatized was Domenic by the acts of armed police on behalf of the Visby Social Services board, witnesses tell us he vomited during and shortly after the shocking scene when uniformed Swedish police stormed an India bound jetliner just moments before take off. We are told the boy's mother, Annie, collapsed during the assault. The family was emigrating to India, Annie's home country.

By the end of 2009, the Johanssons had lost all their court appeals challenging the "taking" of their only child. In the December 2009 Chamber Court decision, the court sites as justification the fact that Domenic was home schooled (at the time legal in Sweden), that his parents chose to delay or forgo immunizations (also legal in Sweden) and that the boy had two cavities in his baby teeth.

Annie is a native of India. She emigrated with Christer to his native country of Sweden in 2001 after an earth quake hit India and the couple lost everything they owned. At the time of the quake, Annie was pregnant with Domenic. The couple always planned to return to India where Annie's large family resides, and were finally doing so the day Domenic was seized.

Friends of Dominic

Sunday, June 20, 2010

ruBBergirl: "Soc terrorism"

Citerat från ruBBergirl:

Socialtjänsten på Gotland känner jag till och jag vet mycket väl vem den ena av Dominics handläggare är. Faktum är att, då jag läste nyheten om flygplanskapningen med Visbys socialsekreterarterrorister i spetsen, så visste jag direkt att det var denna galna och osympatiska kvinna som låg bakom det hela.
Solig ö. Rosornas stad. Villa villerkulla. Raukar. Det är vad man brukar tänka på då man har Gotland i sinnet.
Bakom denna fasad råder det värre svågerpolitik än i min nuvarande kommun. Socialnämnden som redan diskuterat fall med socialsekreterarna och skrattar åt den lilla människan som tycker annorlunda. Länsstyrelsen som skall granska Socialtjänstens arbete, han har sin fru på Individ- och Familjeenheten. Länsrätten på ön går inte emot vad deras kollegor tycker och där får man inte rätt. Man nekar människor att välja advokat, som inte är från ön, med hänvisning till att det är för dyrt. Snarare är det så att de inte kan fika innan rättegången för att diskutera fallet som skall upp. Dock brukar människor vinna om de, mot all förmodan, får sin "riktiga" advokat från fastlandet och inte en maskerad kollega till domare och nämndemän.
Alla känner alla. Kollegor, vänner, släktingar och hela systemet har varit intakt. Fram tills nu då fallet Dominic är på tapeten.

För 7 år sedan lämnade jag denna ö för gott. Jag skulle inte ens våga åka dit på semester längre. Och hade jag varit troende skulle jag bett flera gånger/dag att den hemska handläggaren blir avskedad och aldrig någonsin får arbeta med barn igen. Hon är en skandal för Socialförvaltningen och det var hon som fick mig att bli hennes kollega i en annan kommun. För jag inbillar mig att man inte bedriver hetsjakt på sina kollegor. Och det är även hon som fått mig att börja studera till socionom i höst då det uppenbarligen finns en hel del rötägg i denna yrkeskår. Dock kommer jag aldrig arbeta för Individ- och Familjeenheten.

Tidningar skriver sällan om LVU-fall med hänsyn till barnens bästa och sekretess. Barns bästa? Är det att de blir statens egendom som väljer nya föräldrar åt dem?
Visste ni att i Stockholm så utreds vart 10:e barn av socialtjänsten? Enligt någon statistik jag läst och redan glömt.
Jag vet att jag inte är ensam om att ha blivit granskad av denna myndighet, men ändå är det något jag skäms oerhört för, har svårt att förlåta och knappt klarar av att tänka på utan att hjärtat skenar och det känns som jag skall få hjärnblödning.
En ursäkt kommer jag aldrig få. Men jag försöker förlåta. Ibland har jag lust att skriva till denna kommun och begära de 6 miljoner de slängde ut på mig som "lyckad behandling" i deras statistik. Jag är densamma nu som då och borde man inte kunna reklamera det hela? Om inte annat borde de ge mig och mina barn detta i skadestånd.
Sex miljoner och det enda jag begärde var en färdbiljett till fastlandet. Jag tror de ångrar bittert att de inte bokade SJ istället med tanke på hur allt utvecklade sig. Kort och koncist: de missbedömde mig totalt ;-D

Saturday, June 19, 2010

Ruby Harrold-Claesson has been removed from Domenic Johansson’s case in Sweden

Our good friend Ruby Harrold-Claesson has been removed from Domenic Johansson’s Case in Sweden. Please read the two reports below. One from the HSLDA and the other from WND.

Läs mer

Friday, June 18, 2010

Court itself accused of violating family's 'due process'

A decision by officials in Sweden to remove a well-known human rights lawyer from a case involving the custody of a child is being called a "stunning display of bureaucratic indifference and contempt of due process rights."

Läs mer hos World Net Daily

Friday, June 11, 2010

Homeschooling to be Criminalized in Sweden

The news of the socialist government’s hardening attitude toward homeschoolers comes following the state seizure eight months ago of seven year-old Dominic Johansson, whose parents were educating him at home. Since the removal of Dominic by police from a plane the family had boarded with the intention of moving to India, Christer and Annie Johansson have been allowed to see their son for one hour every five weeks.

Judge banishes family's custody lawyer

An internationally known human-rights lawyer who had agreed to work on the case of a Swedish family whose son was taken into custody by agents of the government social-services program for being homeschooled says she has been banished from the case.

Sunday, May 23, 2010

In The Heart Of Poland

Where do parents get kids taken away? Public finger, foster families, adoption?
"Children go to foster families. They are also illegal adoptions... Often, a social worker has some ties to the foster family."

About the cost:
"During the year is approximately 20,000 children. For their money goes to maintain high taxes."

"Often these are parents, one of whom is a foreigner. I talked on Monday with a Jew, who began to have problems with social welfare. I told her that as no place to let go as soon as possible. She was surprised at my advice and said she will think. On Friday, has already called me from Israel. She realized that this was the only thing that could be done in such a situation."

About Dominic Johansson, why they took him:
"So far, I can not understand it. The European Convention on Human Rights contains the Additional Protocol Article 4. 2, speaks of "freedom of movement." But this family was not allowed to leave. They took their child to a foster family, and parents can be see each other once every five weeks for an hour. The boy underwent brainwashing, and after seven months at the foster parents have already calling mom and dad. Before they hit was in the so-called temporary home.

His mother, a young woman, she already had many crises, including two heart attacks."

Source

RP.pl Officials of the dictatorship of the social

Ruby Harrold-Claesson:
"The law should protect children. Meanwhile, today is used to terrorize parents - said the President of the Nordic Committee for Human Rights in an interview with Anna-Nowacka Isaksson"

About Dominic Johansson, "The boy is now in a foster family. Parents can meet with him once every fifth week, under supervision. Dominic underwent brainwashing."

Question, Why is it so easy to pick up parents children?
"Generally this is business. Those who recive the children, officials of different social workers receive state subsidies. The more children, more money. Children are usually placed in foster families, which are friendly or related to those deciding on the reception of the child. We know this is the case in a municipality of Nybro. Mentally handicapped boy's village placed in a foster family and pays her for 10,000 crowns (more than four thousand. Zł) per night. The cost of classes is one child is 3.65 million kronor (1.5 million zł) per year. A normal child trafficking. The majority of foster parents adopt children, because they pay them for it. Do not assume that children are suffering mentally and physically. There is no worse torture for a child than to deprive them of their parents."

How many children a year are now parents received in Sweden?
"20000."



Translated by google
Read orginal article on polish.
Read it with googletranslation.